Elljusstaken äntligen i sin rätta belysning
Det är logiskt. Tänk mörker, moderniseringsiver och ett på gränsen till hysteriskt säkerhetstänkande. Naturligtvis är den elektriska adventsljusstaken en svensk uppfinning. Men bakom detta massproducerade och brandsäkra julpynt döljer sig också ett rörande levnadsöde. En berättelse om lögner, svek och en jakt på upprättelse som sträcker sig ända in i våra dagar.
Låt oss ta det från början. Den första elljusstaken blev känd för allmänheten som ”Julottestaken” genom en artikel i Vecko-Journalen 1939. Med ”sina väl imiterade lågor” blev produkten en omedelbar succé. Den som hyllades som hjärnan bakom denna revolutionerande innovation var Philips försäljningschef Werner Simonsson i Göteborg.
I själva verket hade världens första elljusstake tindrat i Landalas arbetarkvarter redan 1934, i fönstret hos en av företagets lagerarbetare. Själv ryckte den blyge uppfinnaren Oscar Andersson på axlarna åt alltihopa. Oscar ville inte ha något bråk, berättar svärsonen Hans Ahlquist i telefon från hemmet på Onsalahalvön. Huvudsaken var att arbetskamraterna visste hur det egentligen låg till, tyckte Oscar. De hade uppmuntrat honom att visa sin uppfinning för försäljningschefen. Simonsson tog med sig prototypen till Stockholm och demonstrerade den för direktörerna, varpå produktionen startade.