Recension
Sevärd ”Idioten” låter ingen komma undan
Mattias Anderssons iscensättning av ”Idioten” är en komplex och sevärd samtidsspegel som vägrar svara på frågor, men som inte låter någon komma undan sitt eget ansvar, skriver Lars Ring.
S:t Petersburg idag. En relativt ung man, en furst Mysjkin, dyker upp från ingenting, vill inget särskilt men ärver en del pengar. Han träffar människor från olika samhällslager som dock alla cirklar runt en kvinna som blivit förförd av sin styvfar som tonåring. Nu lever hon som ett slags hållen kvinna, ses socialt som en spetälsk. Mysjkin behandlar denna Nastasja som vore hon en Maria Magdalena. Också på många andra sätt är han Kristuslikt god – på det saktmodiga sätt som får andra att kalla honom idiot.
Mattias Andersson – chef på Backa Teater, Göteborg – iscensätter ”Idioten” av Dostojevskij på stora scenen, Dramaten. Den tjocka romanen kom ut 1874, först skriven som följetong. Dostojevskij är ju en religiöst besatt version av Dickens. Han beskriver misär och överlevnadsstrategier och blandar det med en subtil, torr humor.