Recension
Postuma rader som griper tag
SURREALIST Margareta Renbergs dikter finns nu åter i tryck, kompletterade med ett urval efterlämnade dikter. Det finns strofer som inte lämnar mig ifred, skriver Erik Bergqvist.
En enda diktsamling gav Margareta Renberg ut, ”En tatuerad dams memoarer” (1974), men den fick desto större genomslag, blev en av decenniets mest omtalade, slutsåld; idag en antikvarisk raritet. ”Tröst för ett tigerhjärta” skulle Renbergs andra opus ha hetat, berättar Eric Fylkeson för Harding, men det exakta innehållet känner ingen till. ”För att uttrycka det diplomatiskt”, skriver Harding i ett fint förord, ”någon ordning på hennes papper var det inte”.
Som bildkonstnär hörde hon med sina egenartade surrealistiska motiv – på en gång mörka och grälla, knivskarpa och händelserika – till samtidens mest framträdande. När måleriet gick i stå började Renberg skriva dikter. Hon visade dem för Ulf Linde, som genast såg kvaliteterna och bollade vidare till Harding, då redaktör för Lyrikvännen. Här debuterade Renberg i nummer 3, 1973. Året därpå trädde den tatuerade damen in på scenen. In och ut, kunde man säga, hastigt förbiskymtande.