Recension
Lekfullt om fördomar
Med Patrik 1,5 är Ella Lemhagen tillbaka i den villaförort – med dess färgsprakande rabatter och sprudlande lyckliga kärnfamiljer – som porträtterades så humoristiskt i debutlångfilmen Drömprinsen – filmen om Em för drygt tio år sedan. Och precis som då, och precis som hos David Lynch, döljer den glatta ytan mörkare sjok. Om inte av ren skräck och perversion så i alla fall av fördomsfullhet och svek.
I denna miljö är det äkta paret Göran och Sven nyinflyttade. Redan på samfällighetens första grillfest märks grannarnas undran inför detta udda men paradoxalt nog så genomvanliga par med Volvo och planer på att skaffa barn. Tveksamheten märks antingen genom öppen skepsis eller till skrikig entusiasm förklädd osäkerhet. Göran och Sven tar dock medmänniskornas rädsla inför det främmande med ro och inreder med glad förväntan den barnkammare där den adopterade bebin ska bo, ständigt övervakad av en babywatch med tv-skärm som placeras i föräldrarnas sovrum.