Bodström fastnade i makten och myglet
Att nu tänka sig att Thomas Bodström ens nämndes som tänkbar efterträdare till Mona Sahlin är hisnande. Hans bok visar att han är totalt oförmögen att göra den minsta självanalys av vilken politik och strategi som 2007–2010 förde socialdemokratin till det sämsta valresultatet sedan före den allmänna rösträttens införande. Det skriver Daniel Suhonen, chefredaktör SSU:s debattidskrift Tvärdrag.
Tanken som kommer för mig när jag förstrött läser i Thomas Bodströms nya bok, men framför allt följer mediespelet kring boken – är Statsrådet i Bo Baldersons romaner. Statsrådet i dessa fiktiva deckare var en mångårig justitieminister i en S-regering, men valde att sitta kvar även efter borgarnas seger 1976. Statsrådet var inte särskilt politiskt analyserande – han var mer intresserad av att lösa brott och beskrevs som ”en politisk oskuld med 14 barn”. För Thomas Bodström, vars karriär liknar Baldersons Statsråd på mer än ett sätt, drivs kanske inte av viljan att lösa brott – utan snarare att tjäna en rejäl hacka.