Barndom i Syrien slagen i spillror
Bästsäljande amerikansk-afghanske författaren Khaled Hosseini skriver om en generation som håller på att förloras i krigets Syrien. När grannländerna knäar under tyngden av flyktingvågen måste det internationella samfundet ta större ansvar för flyktingbarnens framtid.
Något med pojken var inte som det skulle. Han verkade desorienterad, avskärmad från sin omgivning. Han talade knappt, och när han gjorde det var det enstavigt med ögon som inte fokuserade något, nedslagna som vore vikten av allt de sett alltför tung för att slå upp ögonlocken. Han var sinnebilden av tyst förödelse, av en barndom för evigt slagen i spillror.
Han var 14 år gammal, en syrisk flykting som satt med sin familj i ett litet rum i Förenta nationernas flyktingkommissions lokaler i Erbil i norra Irak. I de fullsatta, högljudda kontoren en trappa ned köade ett stort antal nyanlända flyktingar för att registrera sig. Bland annat en familj domari-romer, täckta av damm och till synes helt utmattade, samt en syrisk kvinna med klumpfot som haltade runt i korridorerna och bad alla förbipasserande om att ge henne asyl i Tyskland.