”Normbrytande barn är förebilder”
IDAG SAMTAL. Säger barns sätt att klä sig något om vilka de blir när de växer upp? Både jag och nej, att döma av läsarreaktionerna på vår artikelserie ”Pojkar i klänning”. Några tycker att den fick fel fokus när vi också tog upp ämnet osäker könsidentitet. Samtidigt visar ett brev från en 16-årig pojke hur luddig och komplicerad gränsen mellan manligt och kvinnligt kan vara.
Min son hade klänning varje dag under över två års tid – från cirka tre till cirka fem års ålder. Den som hade svårast var nog pappa och till en början blev det en del diskussioner men eftersom klänning var receptet på glad son=enkel morgon så vann sonen.
Omgivningen vande sig och det blev helt naturligt. Jag försökte hitta gamla klänningar som var lite mer ”neutrala”, mest arvegods, men köpte faktiskt ett par klänningar och sonen var supernöjd. Men han ville egentligen gärna ha de allra fulaste med volanger och ryschpysch. Ibland försökte vi övertala honom att ha byxor och t-shirt (mest vid speciella tillfällen då vi tänkte att det blev så mycket fokus på sonen för att han kom i klänning) men sen gav vi upp det också.