Parkerpoängen går inte i pension

BETYG Hundratusentals vindrickare följer en viss Robert M Parker. Amerikanen som uppfann 100-poängsskalan för vinprovare. Nu ska han gå i pension och frågan är vem som ska ersätta honom.

Publicerad
Robert Parker i Paris 1999

Robert Parker i Paris 1999

Foto: AP
Annons
Robert Parker i Paris 1999

Robert Parker i Paris 1999

Foto: AP
Robert Parker i Paris 1999 Foto: AP

Om du inte vet vem Robert M Parker är, ska du inte vara ledsen. Det visar bara att du inte är någon vinnörd. Jag tycker inte heller att du behöver lägga namnet på minnet eftersom hans betydelse falnar snabbt.

Nämnde Parker har ändå påverkat de viner du brukar dricka. Ja, faktum är att det inte finns någon enskild person i vinvärlden som haft lika stor betydelse för hur dagens viner smakar. Själv påstår han att han provat tiotusen viner varje år och kommer ihåg vart enda ett av dem. Och det gäller ända sedan han publicerade sin första vinrecension 1978.

Som advokat tog han redan från början detta med vinprovning på största allvar. Innan Parker satte igång att sniffa och skriva var det si och så med etiken bland vinkritiker. Han uppfann till och med en egen betygsskala som har en egenhet: den kallas 100-poängsskala men börjar först på femtio poäng.

Annons
Annons

Trots denna märklighet slog skalan igenom med enorm kraft i vinvärlden. Vinsnobbarna i USA sorterade till och med sina flaskor i källaren efter hans betyg. Man placerade 90-poängarna här och 95-poängarna där – utan tanke på stil eller ursprung. Märkligt, men sant.

Vinhandlarna har alltid älskat hans tydliga poäng och skyltar mer än gärna med dem. Ett vin med 95 poäng säljer mer och till högre pris än ett med bara 90 poäng. Parker själv tar det hela med ro och brukar påstå att han bara sätter sina betyg efter hur mycket han gillar vinet just då. Skillnaden mellan 95 och 99 poäng kan bero på dagsform och inspiration. Inte så mycket objektivitet alltså.

Men ändå blir han trodd. Ja, mer än så: Han blir såväl beundrad som fruktad. Jag tror det beror på att intresset för lyxviner slog igenom i USA under 1980- och 1990-talet. Amerikanerna köpte allt som var dyrt och fint från franska slott. Och det som Parker tyckte om blev måttstocken.

Eftersom Parker är en fullblodsamerikan gillar han mycket smak och karaktär. Producenter som i decennier hade gjort sina mer subtila och eleganta viner i Bordeaux hade ingen chans. Resultatet blev att fler och fler av dem började anpassa sina viner efter Parkers vinsmak. Hans inflytande blev så stort att det till och med fick ett eget namn: parkerisering.

Efterhand som Parker gav sig på resten av vinvärlden började de också att parkerisera sina viner. Resultatet kan vi se i dag. Överallt görs det stora kraftiga, fruktstinna viner med mycket av allt. Värst är några kaliforniska vinhus som koncentrerat sina viner så mycket att de går utmärkt att ha i en bläckpenna. Men vem använder bläckpennor i dag?

Många har frågat sig hur Parker hinner prova alla dessa viner. Efterhand har det kommit fram att det fanns ett antal medhjälpare. Inte från början, dock. Så länge han höll sig till Frankrike räckte tiden till. Problemet med medhjälparna var att de inte hade samma höga etik som Parker själv. Några av dem hade bland annat begärt ersättning av producenterna för att prova deras viner.

Robert Parker fyllde pensionär i juli och har nu aviserat att han trappar ner. Han ska ägna sig mer åt vertikalprovningar – vilket går ut på att prova ett vin så långt tillbaka i tiden som det finns flaskor kvar. Och möjligtvis så länge man har råd.

Han har visserligen utsett en tronarvinge fast det är få som tror att det går att axla hans mantel. Men parkerpoängen kommer att leva vidare. Men mitt goda råd är: tro inte för mycket på dem. Ett hundrapoängsvin är sällan ett dugg bättre än ett 95-poängsvin. Bara dyrare.

LÄS MER:
Druvan som ska göra svenskt vin till succé

Annons
Annons
Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons