En dåres försvarstalDåren August får äntligen svar på tal

Den självbiografiska hämndromanen är en egen sort. Den börjar med att skildra en laddad kärleksaffär och övergår till att socialt och moraliskt destruera föremålet för passionen, för att att höja sig över ett solkigt nederlag. Genren är ännu framgångsrik, tänk bara på Lena Andersson.

August Strindberg var först, som vanligt. ”En dåres försvarstal” skrevs på franska 1887-88 och var alltför tydligt kalkerad på verkligheten för att kunna tryckas på svenska. Strindberg skriver narcissistiskt och hämndgirigt om relationen med Siri von Essen. Jaget är fylld av hybris, han är en man som anser att han äger absolut god smak och har – som en modern Pygmalion – helt och hållet skapat denna kvinna.