TracesEtt förtrollat rum där även syntetpälsen får liv

Transformationer och metamorfoser där kroppen blir ett objekt som blir en levande varelse – det är något av dansens urgrund. Tänk riter och hyllningar till naturens kretslopp av födelse, förökning och död. Eller tänk Martha Grahams tygsvepta gestalt i solot ”Lamentation”, eller för den delen barn som öser loss bland tyger och skapar egna fantasivärldar.

Allt detta och lite till finns i isländskan Rósa Ómarsdóttirs verk ”Traces”, ett slags fortsättning på gästspelet förra året. Då visades duetten ”The valley”, som hon skapade 2015 tillsammans med Inga Huld Hákonardóttir – båda utbildade vid Parts i Bryssel där de inledde sitt samarbete. Det var en kommunikativ, komplex och snyggt genomarbetad iscensättning av hur kusligt det kan vara när det artificiella blir alltför påtagligt mänskligt och igenkännbart.