Recension

The Future of Religion. Richard Rorty and Gianni VattimoFilosoferna tappar bort religionen

Den förändrade synen på kunskap och verkliget präglar samtalet i ”The Future of Religion”. Men den religion som filosoferna Richard Rorty och Gianni Vattimo diskuterar är en platt konsensus om medmänsklighet, på behörigt avstånd från ett möte med något transcendent och större.

Publicerad
Annons

Som en följd av senare års töväder i modernitetens kalla krig mellan teologi och filosofi har en ny typ av litteratur sett dagens ljus. I välvillig perestrojka-anda har dialoger och brevväxlingar ägt rum mellan namnkunniga företrädare för religionen såväl som filosofin. Bland dessa kan nämnas Umberto Ecos brevväxling med den katolske kardinalen Carlo Maria Martini publicerad under titeln ”Belief or Nonbelief?” 2000, samt den uppmärksammade dialogen mellan Jürgen Habermas och Benedikt XIV - dåvarande kardinal Ratzinger - som publicerades i våras under titeln ”Dialektik der Säkularisierung”.
Senast i raden av dylika publikationer är den av Santiago Zabala redigerade antologin The Future of Religion. Boken är resultatet av en dialog som fördes mellan Richard Rorty och Gianni Vattimo i Paris för ett par år sedan. Förutom det nedtecknade samtalet innehåller antologin var sin essä av
Rorty och Vattimo samt en längre introduktion författad av Zabala som är forskare vid Lateranuniversitetet i Rom.

Nu kan denna publikation förvisso inte fullt ut jämställas med de ovan nämnda - både Rorty och Vattimo är filosofer och befattar sig med religionen utifrån sina respektive filosofiska positioner. Det som ändå gör att boken äger karaktär av en diskussion mellan inifrån- och utanförperspektiv vad angår religionen är att Rorty (åtminstone fram till den aktuella publikationen) betecknar sig som ateist medan Vattimo betraktar sig som bekännande kristen och katolik.
I mycket tycks det dock vara mer som förenar än som skiljer de båda filosoferna åt. Båda kan med lätthet skrivas in i den postheideggerianska hermeneutiska tradition som dominerat stora delar av den västerländska filosofin under efterkrigstid - även om Rorty som amerikan också hämtar avgörande inspiration från den pragmatiska traditionen. Trogna dessa filosofiska arv är båda övertygade om att den under moderniteten rådande synen på
kunskap som en objektiv representation av en utomliggande empirisk verklighet gått i graven.
I kontrast till detta synsätt betonar de båda filosoferna att kunskap alltid handlar om en social process, om dialog, konversation och intersubjektiv konsensus. Vi är inte överens om saker och ting, säger Vattimo, därför att vi upptäckt verklighetens väsen; snarare är det så att vi tycker oss ha funnit verklighetens väsen när vi är överens om något.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons