Recension
Orgie i slappt filmskapande
ÖVERTRAMP Lars von Triers nya film har en god ansats, men även äckliga anspelningar på pedofili, rasistiska tendenser och sexism. SvD:s Karoline Eriksson slumrar nästan till av filmens sövande dialog och samlag på längden och tvären.
Lars von Trier tar verkligen vår tid i anspråk med ”Nymphomaniac”. I Sverige går den upp på bio i sin helhet: ”Nymphomaniac volume1+2” med paus emellan (på Sundancefestivalen nyligen visades till exempel bara den första delen). På filmfestivalen i Berlin kommer den oklippta versionen på 5 timmar och 30 minuter att visas. För min del hade den gärna fått redigeras ner till en novellfilm på 28 minuter.
Det är von Triers första film efter den delvis mästerliga undergångstragedin ”Melancholia” (2011), men har mer att göra med ”Antichrist” (2009). Här står Charlotte Gainsbourg, som verkar ha haft stor kreativ del i produktionen, åter igen i centrum, nu som kvinnan Joe. I öppningsscenen ligger hon blåslagen och avsvimmad på en snöig innergård som påminner om scenen med det fallande barnet i ”Antichrist”. Hon blir hittad av en farbror som heter Seligman (Stellan Skarsgård).