RecensionVårens böcker 2019
Flyktingberättelser som öppnar hjärtan
För att gå rakt på sak: det här är inte en bok som inger något hopp. Men vassa skärvor av liv som få vill höra talas om. Det fastslår Sebastian Lönnlöv om Daniel Yousefis Dramatenaktuella debut med akuta flyktingberättelser, skrivna i gränslandet mellan poesi och prosa.
Beroende på hur man räknar har jorden sex eller sju kontinenter. Men den åttonde kontinent som Yousefi beskriver finns mitt ibland oss: en parallell skuggvärld befolkad av människor på flykt, som inte välkomnas någonstans. Gränser öppnas och stängs, flyktingläger byggs och rivs, volontärers vänlighet varvas med kravallpoliser som skjuter gummikulor. De flyende talar olika språk och har sina alldeles egna erfarenheter, men möts i hemlöshet, utestängdhet och brist på utvägar.
I svallvågorna efter flyktingkatastrofen sökte sig Daniel Yousefi till olika flyktingläger för att tolka från persiska och dari. Men också för att skriva sin dokumentära debutbok, som blandar poesi och prosa för att försöka skildra lägervardagen. Korta dikter samsas med transkriberade berättelser och avskrivet klotter. Den sista – och kanske allra starkaste – sviten är ett längre flöde av prosa, med du-tilltal och bara versaler: