RecensionKonserter
Gudabenådad röst förtjänar en egen soulidentitet
Gospelskolade Elias visar prov på en gudabenådad soul som varken är retro eller futuristisk, men som söker en egen identitet i en stundtals jämntjock räcka ballader.
Det vilar en lätt ödesmättad stämning över Dansens hus, denna kväll då endast ett fåtal har begett sig ut på stan med soul i sikte. Fredagen den 13:e verkar snarare vara vigd åt att bunkra toalettpapper, ändå är nästan hälften av stolarna upptagna, om än i spridda skurar och med goda möjligheter till personlig sfär.
”Det känns som om det här kanske är en av de sista spelningarna som blir av den här i stan” säger Elias i den kvarvarande röken efter hans öppningslåt ”Revolution”.