Mwuana: ”Jag vill vara något unikt för Sverige”

På dörren till studion, stillika bostaden, i Vasastan står ”Mwuana” skrivet med röda bokstäver. Att det är en plats för kreativt skapande går inte att ta miste på – på väggarna hänger egenmålade tavlor och en hemmastudio har tillåtits ta över ena hörnan av vardagsrummet.

– Min flickvän testade att bo här ett tag men hon fick nog, skrattar Robin Nyström, mer känd under artistnamnet Mwuana.

Sedan debutsingeln släpptes för fyra år sedan har det hänt mycket för Mwuana. 2017 kom det Grammisnominerade debutalbumet Triller, 2018 kammade han hem priset för Årets hiphop/r’n’b på P3 Guld och under 2019 kom singlarna Me so nice och Craftmanship, som strömmats av miljoner på Spotify.

Musikdrömmarna föddes hemma i pojkrummet i Bromsten när han som 14-åring hörde en låt som vännen Michel Dida själv hade producerat.

– Jag tyckte att det lät som när man hörde sina idoler på en riktig skiva. Så gick jag hem till honom och frågade hur man gjorde. Sedan dess kör vi ihop.

Men vägen till att bli en av Sveriges mest hyllade och uppmärksammade rappare har varit både omtumlande och inneburit uppoffringar.

– Vissa kan balansera en åttatimmars jobbdag för att sedan lägga två timmar av sin kväll på musiken. Inte jag. Det är allt eller inget. Men det är så när man brinner för något, man tappar det här med att träffa vänner och familj och blir socialt missanpassad.

Idag respekterar folk i hans närhet att han ibland försvinner in i den kreativa processen, mycket tack vare framgången. Men det de oftast inte förstår, berättar han, är den mentala pressen.

– Det här med att hela tiden förnya sig själv, att hitta på något som inte gjorts tidigare, det är skitjobbig. Vare sig det är en ny låt eller tavla. Det känns som om folk idag tror att popularitet är någon quick-fix till lycka. Så är det inte – popularitet är ofantligt stressande. I alla fall för mig.

Bryr du dig för mycket om vad andra tycker?
– Ja, det ärliga svaret är nog att jag håller mig borta från vad folk tycker just för att jag bryr mig för mycket. Jag vill inte höra om vad folk tycker om Mwuana.

– Man strävar alltid efter att bli bättre. Jag vill fortfarande bevisa att jag är någonting unikt för det här landet – jag menar, alla människor är unika, men alla utnyttjar inte den kraften eller hittar inte sin väg. Idag är det mycket som kan göra att man känner sig vilseledd och det är lätt att gå in i en karaktär och låtsas vara någon annan.

Har du hittat dig själv?
– Ja, bakom Mwuana som artist hittar jag mig själv varje dag, jag känner mig inte vilsen i det jag gör. Och så länge jag mår bra kommer Mwuana att frodas och utvecklas till det bättre. Det har helt vuxit fram ett alter ego med tiden. Det finns stunder då Mwuana är här och det finns stunder då Robin är här.

Hur skiljer de sig åt?
– Mwuana är ganska arg, han gillar inte hur saker rullar men presterar som bäst när han är i underläge. Medan Robin är mer fri. Han är en lugn, men lekfull naturmänniska.

Musikaliskt blandar Mwuana mjukare soul med hårdare trap och influeras av genrer som old school hip hop, reggae, dancehall och afrobeat. Men något fack vill han inte fastna i, speciellt inte förbli en ”mr. Craftmanship”. Han jobbar ständigt på att utmana sitt konstnärskap genom att korsa gränser och göra det oväntade. 

– Jag vill tro att min grej är internationell. Kraften, soundet och approachen är så mycket bredare än Sverige. Vem vet, jag kanske skjuter mig själv i foten... Men jag tror faktiskt inte det. Jag har gjort massor av bra musik nu och jag känner mig jävligt nöjd. Jag har lyckats förnya mig.