Sporten som är helt uppåt väggarna

De allra flesta har säkert provat på att klättra i träd eller berg – bara för skojs skull. Så började det för ­Simon.

– Jag klättrade mycket i träd. Sedan tog mina föräldrar med mig hit och då sa det klick, säger han. 

– Det är roligt för att det är små rörelser som gör stor skillnad. Om man sätter foten en centimeter högre upp så kan man helt plötsligt nå vidare.

I dag övar Simon och hans träningskompisar i Nacka Värmdö Klätterklubb på nya problem i bouldering på Klätterverket i Nacka utanför Stockholm. Det är en vägg som är bara några meter hög, med en tjock madrass på golvet nedanför. 

De får tänka ut hur de ska ta sig hela vägen upp till toppen utan att ramla ner. 

Innan de börjar klättra sitter de på rad. Försöker föreställa sig vägen upp. Vilka grepp de ska ta och i vilken ordning.

Audun har precis lyckats ta sig hela vägen upp för leden.

– Var den bra? undrar de andra och han nickar nöjt.

De väljer färg på greppen som visar hur leden går.

– Det gäller att hitta det rätta flödet. Om jag står och kollar på ett problem jag aldrig provat är det svårt att tänka ut hur jag ska göra. Men bara man tränar lär man sig till slut. Då kan man se lösningen redan innan man börjar klättra, säger Audun.

Simon sätter ena foten på ett grönt grepp, den andra foten på ett annat, och händerna på två gröna grepp längre upp. Han ­förflyttar sig snabbt. När väggen ­lutar som mest släpper han ­fötterna och klättrar bara med ­händerna.

– Förut var det tungt, men inte nu.

Gruppen är för åldrarna 10–15 år, och de flesta har tränat i flera år. Bredvid dem klättrar vuxna. Och det är just det som är kul.

– Det roligaste är att man klättrar med alla sina vänner och pratar om sina olika lösningar, säger Audun.

Han ser stora skillnader mellan klättringen och andra sporter.

– I andra sporter tävlar man liksom mot varandra. I klättring hjälper man varandra med ­lösningar och sitter och pratar väldigt mycket.

När gruppen har provat några olika problem på den lilla väggen får de klättra med rep fastspända i sele, så kallad topprepsklättring. På samma sätt som bouldering klättrar de upp för grepp i olika färger. Nu rör de sig på helt ­andra höjder men det bekymrar inte den här gruppen.

– Man vänjer sig, säger Elsa.