Analys

Hynek Pallas:Svensk film fast i sjukrummet

Hynek Pallas

URVATTNAT Svensk film behöver öppna upp sitt syrefattiga sjukrum och ta en titt på vad som pågår där utanför, i omvärlden. SvD:s Hynek Pallas efterlyser filmregissörer som vågar ta sig an svåra och känsliga ämnen.

Hynek Pallas
Uppdaterad
Publicerad
Annons

Ibland föreställer jag mig den svenska spelfilmen som sjukrummet i Ingmar Bergmans ”Persona”, där Elisabeth Vogler skräckslaget ryggar tillbaka inför åsynen av buddistmunken som bränner sig till döds i tv-apparaten. För även om svenska filmer någon gång vågar blicka ut mot verkligheten, så tycks regissörerna ändå alltför ofta reagera som Vogler.

Tanken har under de senaste veckorna fått ny näring när jag samtidigt som de svenska Guldbaggenomineringarna utlysts ägnat mig åt fjolåret franska filmproduktion. Vare sig det gäller dramer som François Ozons ”Jeune & Jolie”, komedier som ”Mina päron” eller biografiska porträtt av den feministiska författaren Violette Leduc, så är en större värld och aktuella samhällsdebatter klart påtagliga.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons