Sapfo lade grunden till kärlekspoesin
I en fyrstrofig dikt av Sapfo kan vi se själva urcellen, inte bara för den västerländska myten om passionen, utan också för den konstnärliga gestaltningen av den. Sapfo är aktuell i en rad nya översättningar, både till svenska och engelska.
Den fyrstrofiga dikt som börjar ”Plötsligt framstår han som en gudars like”, skriven av Sapfo från den grekiska ön Lesbos kring år 600 f Kr tillhör västerlandets urtexter. Här etableras, för första gången, några motiv som kommer att bilda grundvalen för den västerländska kärlekspoesin, liksom för vår kulturs föreställningar om begäret. Dikten är Sapfos mest kända och kallas i regel fragment 31, fast den kanske är fullständig. Den framställer en erotisk triangel: diktens jag, en kvinna, troligtvis Sapfo själv, betraktar svartsjukt en annan kvinna som hon är förälskad i och som underhåller sig med en man. Kvinnan och mannen verkar ha ögon och öron bara för varandra. Många har översatt dikten till svenska, bland andra Emil Zilliacus och Hjalmar Gullberg. I den trognaste översättningen, den av Jesper Svenbro, lyder den: