Hon är rebellen som engagerar alla

Det är inte ofta det händer mig längre – att jag fastnar så totalt i en bok att jag bestämmer mig för att det här med sömn är överskattat. Istället stannar jag uppe hela natten för att läsa färdigt, för att sedan på morgonen gå som en zombie mot bokhandeln för att köpa fortsättningen så fort affärerna öppnat.

Men med ”Hungerspelen”-serien var det så. Och jag pratar fortfarande om dem flera gånger i veckan, i varenda högstadieklass jag besöker.

”Hur många här inne har läst ’Hungerspelen’?” frågar jag. ”Och hur många har sett filmerna? Vilken version tycker ni är bäst? Vad vinner man på att läsa boken? Eller på att se filmen? Och är ni team Peeta eller team Gale?”

Jag tröttnar aldrig på att prata om Katniss och Hungerspelen, och jag verkar inte vara ensam om det. Det blir alltid roliga lektioner om lektionerna handlar om Hungerspelen!

Suzanne Collins ligger bakom den här serien och hon jobbar väldigt mycket med så kallade cliffhangers i sina böcker. Vartenda kapitel avslutas med ett nytt hot, en ny obesvarad fråga eller en ny vändning. Det kan kanske låta andfått och konstruerat men det spelar ingen roll. Det är vansinnigt effektivt för att skapa lässug.

Den 17-åriga hjältinnan Katniss är i jämförelse med många andra kvinnliga karaktärer i bokvärlden en bra förebild. Hon är modig, ansvarsfull, tuff när det gäller, och skjuter pilbåge som en gud.

Dessutom är hon lojal, känslosam inuti, rebellisk och rakryggad. Hon svassar inte omkring i livet med målet att behaga andra, eller sitter still och väntar på att hitta någon himla drömprins. Och hon är beredd att dö för sin lillasyster.