Utfodringen av vilt har ökat till orimlighet
REPLIK | VILTUTREDNING
Utfodring av vilt går således ut på att gynna vilt för att få fler vilt att jaga. Åsa Odell
I en artikel på SvD Brännpunkt den 28 juli skriver Bo Sköld och Daniel Ligné vid Svenska Jägareförbundet om utfodring av vilt och Jaktlagsutredningens förslag om regler för att begränsa viltutfodring.
Deras huvudtes är att alternativen i dagens viltförvaltning är jakt eller svält. Och att om viltutfodringen skulle begränsas så är det svält som gäller. Detta är en grov förenkling och det återger vare sig den verkliga situationen eller de förslag som Jaktlagsutredningen har lagt fram.
Bakgrunden till förslagen är att regeringen insåg att mängden större vilt (vildsvin, älg och hjortar) nu i delar av Sverige är ett problem för samhället. Regeringen har därför gett Jaktlagsutredningen i uppdrag att med förtur utreda om viltutfodringen behöver regleras.
Vad utredningen har föreslagit är att länsstyrelserna ska få besluta om förbud på utfodring där viltet gynnas så mycket att det blir ett samhällsproblem. Det gäller vilttrafikolyckor, och skador i jordbruk och skogsbruk. Och enbart att så kallad avledande utfodring ska vara tillåten under sommaren. Bakgrunden till förslagen är att utfodringen av vilt har ökat till orimlighet under de senaste 20 åren. Den så kallade viltförvaltningen har tagit intryck av kontinentala vanor som innebär att naturen manipuleras genom att foder vräks ut till vilda djur. Men fodret är avsett för samma viltarter som klarat sig alldeles utmärkt under de senaste 10 000 åren - utan något stöd från människan.
Utfodring av vilt går således ut på att gynna vilt för att få fler vilt att jaga. Undersökning av Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) som gjordes på uppdrag av Jaktlagsutredningens visar att jägare utfodrar vilt för minst 340 miljoner kronor per år. Det innebär att 130 000 ton foder läggs ut varje år, i ett klimat som blir allt mildare – och därmed allt mer gynnsamt för många viltarter. Att säga att viltet generellt skulle drabbas av svält om utfodringen reglerades är därför inte sant.
Man kan ställa Svenska Jägareförbundet frågan när det blev fel att jaga på det som naturen ger, eller varför de anser att naturen måste manipuleras för att maximera antalet vilt som kan fällas?
Det är därför välkommet att Jaktlagsutredningen har följt LRF:s förslag om att länsstyrelserna ska få besluta om förbud mot utfodring av vilt i områden med omfattande viltskador i jordbruk, skogsbruk och trafik.
ÅSA ODELL
vice ordförande Lantbrukarnas Riksförbund, LRF
