Recension

Rikard III L'étydeBriljant komisk tolkning av Skakespeare

Ola Johansson
Publicerad
Annons

I en av Macbeths patetiska monologer brister publiken plötsligt ut i skratt. Efteråt undrar ensemblen vad publiken garvade åt och får svaret att skådespelaren tog sin roll på alldeles för stort allvar. Det är ju bara en pjäs! Detta skedde under ett engelskt gästspel i Nigeria 1963.
Det tog lång tid att fullt ut erkänna teaterns lek- och spelmoment i Europa, inte minst i Sverige. Fortfarande finns ett fåtal smakdomare som på allvar menar att den gamla tiljan hotas av metateatrala spel och ironier. Som väl är bekommer detta inte Moment: teater, som nu sätter upp ännu en gravallvarlig Shakespeare i en briljant komisk tolkning av Pontus Stenshäll.
Rikard III L'étude är så historiskt trogen det går att bli ett verk som bygger på kröniketolkning och som trycktes i fem olika folioversioner, men tar också varje chans att interfoliera aktuella kommentarer
till maktkampens vansinnen. Träffande sarkasmer om svensk politik och rådande krig droppas med jämna mellanrum. En intensiv stridsscen utspelas med slag mot elgitarrer som hänger från taket och vrålar ut smärta.

Spelet bygger på tolkningsövningar (etyder), inspirerade av sandlådans aggressiva lekar. Man är ute efter dramats våldsmekanismer och hamnar i ett slags barnslig hypermaskulinitet, som drivs av kortlivade pakter och blint raseri. Tre män spelar de manliga såväl som kvinnliga rollerna, utöver dem som gestaltas av papp-, ken- och he-man-dockor. Vägen till avskummen i Rikard III går via slynglarna i South Park och Rambo III i Afghanistan.
I de rappa scenerna förekommer dessutom riktigt bra skådespeleri - vilket inte alltid har varit huvudsaken ute i Gubbängen. Pontus Stenshäll gör kung Rikards machiavelliska paranoia till en Scarface med varggrinande sidorepliker, men ser till att lämna gott om spelrum åt sina två medspelare som tar sig an sexton roller.
David Mjönes övertygar framför allt som
diplomatiske Buckingham - på trehjuling. Han gestaltar också Lady Anne och kungamodern starkt, inte på något sätt med kvinnliga manér utan i kvinnliga roller i upphetsade man-mot-man-scener.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons