Recension
Satan’s Satyrs skönt stingsliga
Den amerikanska powertrion Satan’s Satyrs gjorde väsen av sig i underjorden när de släppte en lyckad lo-fi-blandning av punk, doom och proto-metal i form av debutalbumet ”Wild beyond belief!” 2012, och etablerade sig som ett snorigt, Black Flag-dyrkade lillebrorsband till Electric Wizard. Två år senare är frontmannen Clayton Burgess ny basist i just Electric Wizard, och har i sitt eget band utvecklat sin sång till en hybrid av Voivods Snake och Pentagrams Bobby Liebling.
Låthantverket har även det förbättrats sedan föregångaren och ”Die screaming” är full av en stingslig attityd och uppnosighet som är charmigt medryckande – och, för en gångs skull, skönt amerikansk (det handlar minst lika mycket om Hells Angels som om helvetet). Dessutom har Satan’s Satyrs förmågan att sömlöst sy ihop influenserna utan att låta som om de ägnar sig åt tributer.