Recension

Det stängda paradisets portarWolgers som bäst i det ogripbara

Uppdaterad
Publicerad
Annons

Det finns ett melankoliskt ackord i Wolgers konst som jag tror hör samman med konstnärens vilja att visa utan att för den sakens skull redovisa. Titta här, tycks han säga. Men när vi kommer nära försvinner både Wolgers och utpekandet, till exempel i de fotografier av vägskyltar som signalerar att ”här slutar allmän väg”.

Ändå har Dan Wolgers blivit en mycket allmän person som med sina mest trixiga verk har skapat debatter långt utanför konstvärlden. Troligen är berömmelsen en del av melankolin. Med den följer snabba omdömen av den art som Wolgers konst försöker undvika. Som bäst är den när den blir den svårare att förstå ju längre man mer tittar.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons