Yttrandefrihet är ingen plikt
DEBATT Är det censur när företag som Apple och Facebook väljer att inte sprida material av sexuell natur? Thomas Idergard menar att det snarare handlar om att ta ansvar för internets etiska utveckling.
I artikeln ”Digital sexualmoral” (SvD 4/1–11) trivialiserades frågan om etik i den digitala medievärlden. Att enskilda företag inte vill bidra till spridning av sådant som företrädare för RFSU kanske vill se i varje dator och telefon, utmålades som en ny censur som påstås ge alltifrån allmän kroppsfientlighet till yttrandefrihetens undergång. Resonemanget är förstås helt orimligt.
Yttrandefriheten är inte, och kan aldrig vara, total, varken i tryckta eller digitala medier och heller inte på torget. I alla demokratiska samhällen har den etiskt legitima legala begränsningar (till exempel hets mot folkgrupp, spridning av barnporr och så vidare). Självfallet är det inte oväsentligt var dessa gränser dras och givetvis måste de prövas rättsligt i nya situationer. För vad sådana, av staten fastställda, regler förbjuder, finns det anledning att tala om censur.