Jag blev kallad ”jäkla vänsterpajsare”

Två gånger var Gunilla Palmstierna-Weiss påtänkt som Dramatenchef. I stället kom hon att göra scenografi till Ingmar Bergmans uppsättningar, eftersom han ”inte var någon bildmänniska”. I boken ”Minnets spelplats” berättar keramikern om ett turbulent liv och varför hon vågade sätta sig upp mot demonregissören.

Uppdaterad
Publicerad
Genom livet har Gunilla Palmstierna-Weiss arbetat med bilder. Och bara formulerat sig i ord i ilskna debattartiklar. Nu finns de mest hisnande delarna av hennes liv nedtecknade i en biografi. ”I flera år sa jag nej till förslaget när Magnus Bergh på Bonniers tjatade. Till slut sa jag ja.

Genom livet har Gunilla Palmstierna-Weiss arbetat med bilder. Och bara formulerat sig i ord i ilskna debattartiklar. Nu finns de mest hisnande delarna av hennes liv nedtecknade i en biografi. ”I flera år sa jag nej till förslaget när Magnus Bergh på Bonniers tjatade. Till slut sa jag ja.

Foto: DAN HANSSON
Annons

Från början hade hon tänkt kalla sin bok ”Fragment ur en iakttagares liv”. Vid närmare eftertanke insåg Gunilla Palmstierna-Weiss sin handlingskraft, hur hon valt och valt bort genom livets labyrinter. Förutom att hon arbetat, arbetat, arbetat.

”Minnets spelplats” blev en mer passande titel.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons