Utan självkärlek blir man självupptagen
Kärlek är att ge, osjälviskt, uppoffrande. Det vet vi. Men kan kärlek också vara att ta och att sätta gränser? Visst. Älskar man inte sig själv tillräckligt, så att man hävdar sin egen person och sina egna behov, blir man ingen nyfiken älskare som kan glädjas med den andre, menar experterna.
Foto: Barbro Vivien
Kärlek handlar om att ge och ta, brukade min mamma säga när jag växte upp.
Att man skulle ge i kärlek - så långt hängde jag med. Men att ta? Det begrep jag inte.
I vår uppfostran hade det mest handlat om hänsyn - att kunna avstå och dela med sig. Utanför familjen gällde Jantelagen, så man trodde knappast att man var någon. Och det där med att ”älska din nästa såsom dig själv” kunde jag bara tolka på ett sätt: Sluta vara egoist. Bekämpa din själviskhet. Bli god.
Men mamma sa att kärlek handlade om att ge och ta. Hur då? Inte skulle man väl girigt ta för sig av den andres känslor?