Dödliga terrorsekten tvingar flickor att spränga sig i luften

KAMERUN 15-åriga Jaqueline pratar knappt längre. Hon sitter på en blå plaststol, till förväxling lik sådana plaststolar som tusentals svenskar har staplade i ett hörn i sommarstugan. Hon har på sig en gul fotbollströja som det står KID på, med stora bokstäver. Men hon är inget barn längre.

Hon drar med fingrarna längs armstödet i plaststolen, river med naglarna, skrapar bort de plasttrådar som bildats på armstödets underkant.

Hon vrider sig om mot den blekbruna lerväggen bakom sig, lutar pannan mot sin fasters axel, blicken ner i marken. Hon svarar kortfattat och knappt hörbart på frågor.

– Det var på natten när de började skjuta och söka igenom husen. Det enda de ville var att döda människor. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen.

En annan flicka, några kilometer längre bort. Hon sitter i skuggan av ett spensligt träd på en blåröd plastmatta. Hon har på sig sin finaste klänning, en färgsprakande intensivt mönstrad rosa långklänning som går hela vägen ner till fötterna. Klänningens och mattans starka färger bryts mot de omgivande lerhyddornas blekbruna färg. Hon har en stadig lugn röst, men fäster blicken ner i den färgglada mattan när hon pratar.

– Jag hade aldrig hört talas om Boko Haram innan de dödade min syster.

Flickan heter Fadimatou. Hon är 10 år gammal.

– Det var mitt i natten. Plötsligt var män i skägg och turban överallt i byn, säger hon.

Männen skrek ”Allah akhbar”, Gud är stor. De plundrade och brände ner husen i byn. De dödade alla vuxna de såg, kidnappade så många barn de kunde. Fadimatou tog sin lillasyster på ryggen och flydde i panik tillsammans med sina två andra syskon och fem andra barn.

– Vi gömde oss i bushen den natten, under ett träd. Jag kunde inte sova, mina två yngsta syskon grät hela tiden.

I fem dagar gömde sig Fadimatou och hennes syskon i vildmarken i gränslandet mellan Nigeria och Kamerun. Utan mat och nästan helt utan vatten.

Två flickor vars liv har slagits i spillror av Boko Haram, en av världens dödligaste terrorsekter. Och inga drabbas värre av terrorn än skolbarn. I de fyra länder som plågas av terrorsekten har över en miljon barn tvingats på flykt. Över 2 000 skolor har stängts. Många skolor som blir kvar, svämmas över av flyktingbarn.

Men ödet för dem som inte lyckas fly är ännu värre.

I mitten av juni gick två flickor i Fadimatous ålder sida vid sida in i ett flyktingläger i byn Kolofata, ett stenkast från Fadimatous och Jaquelines hembyar. Innanför sina hijaber hade flickorna varsin bomb. De tusentals Boko Haram-flyktingarna i lägret anade inte att flickorna hade kidnappats av terrorsekten – och hjärntvättats eller hotats till att bli terrorister. Nio människor dog när flickorna sprängde sig i luften.

Små flickor som hjärntvättas, hotas, drogas – och blir självmordsbombare. Det är en taktik som gjort att självaste IS tagit avstånd från Boko Harams mest brutala gren. Men Boko Haram backar inte. I stället tar de till flickor som vapen i allt större utsträckning. Larmen kommer från alla håll: FN, Kameruns regering, Unicef, Rädda barnen, terrorforskare.

Bara i Nigeria har över 83 barn sprängt sig själva i luften hittills i år, enligt en rapport från Unicef. Två tredjedelar var flickor. En av dem hade en bebis på ryggen när hon utlöste sin sprängladdning.

Vår tolk, som sitter i framsätet i en gammal Toyota Hilux som vi hyrt för dagen, menar att situationen nu är värre än någonsin.

– Boko Haram dödar männen och kidnappar barnen för att göra självmordsbombare av dem. Det minskade förut, men nu är utvecklingen alarmerande, säger han, medan vi kör längs skumpiga röda jordvägar längs den nigerianska gränsen i Far North i Kamerun.

Våra säkerhetsrådgivare råder oss att inte stanna längre än en timme i byarna vi besöker, trots att en soldat från Kameruns insatsstyrka mot Boko Haram följer med oss i de farligaste områdena. Osäkerheten kring Boko Haram gör läget svårbedömt. Ingen vet hur många de är, om de räknas i hundratals eller tusentals. Ingen vet var cellerna finns. Ingen vet hur många barn som hjärntvättats och skickats ut med bomber under kläderna. Men med orden från en person vi träffar: "de har en armé av barn att skicka i döden".

Osäkerheten föder skräck. Och skräcken finns ständigt i bakgrunden i Far North – ett område i samma storlek som Svealand som i formen av en kil klämmer sig in mellan Tchad i öster och Nigeria i väster. Enbart här hade Boko Haram utfört runt 120 terrorattentat fram till och med augusti i år. Det är nästan en attack varannan dag.

Skräcken har också tvingat hundratusentals människor på flykt – bland dem barn som tvingats se på när deras föräldrar avrättas. Barn som tvingats se sina systrar våldtas. Barn som drömmer mardrömmar varje natt. Barn som börjar gråta när de ser människor de inte sett förr.

Och barn som själva ofrivilligt sprider skräck. Längs den nigerianska gränsen i Far North vittnar invånare om hur de går omvägar när de ser flickor på en marknad eller vid vägspärrar. I läger vi inte får besöka finns barn som kidnappats av Boko Haram och sedan lyckats fly – barn som förskjuts av lokalsamhällen. Barn som säger att de vill dö.

Och mitt i allt, den tysta katastrof som alltid kommer med väpnade konflikter. Överallt finns barn som berövats sin skolgång. De räknas i miljontals i de fyra länder där Boko Haram sätter skräck i befolkningen. Bara i Far North har runt 100 skolor tvingats stänga.

Medan tragedierna med självmordsbomber och svårt traumatiserade barn syns omedelbart, kommer konsekvensen av den uteblivna utbildningen bli smärtsamt tydligt i framtiden.

– Mängder av barn tvingas på flykt, skolor stängs och barnen förlorar sina sociala nätverk. Och så bär de med sig trauman från sina upplevelser, med våld, plundringar och dödade föräldrar. Det är en fruktansvärd situation för barnen, säger en person på en biståndsorganisation.

Personen vill vara anonym – för att hen också kritiserar Kameruns säkerhetsstyrkor. Larmrapporter pekar på att säkerhetsstyrkorna stängt skolor och gjort dem till militärbaser. Tusentals barn har också gripits, ofta oskyldigt anklagade för att vara terrorister. Säkerhetsstyrkorna har enligt obekräftade uppgifter också ibland tagit det säkra före det osäkra – och skjutit ihjäl barn som kommit för nära, av rädsla för att de är självmordsbombare.

Men mitt i mörkret finns trots allt ljuspunkter: alla de hjältar som offrar sig för flickornas skull. Som den äldre kvinnan Martine, som tog 15-åriga Jaqueline och hennes lillebror under sina vingar – och gjorde dem till sina egna barn. Jaqueline har visserligen missat chansen till en ordentlig utbildning, men går i sömnadsskola arrangerad av en biståndsorganisation i byn och drömmer om att ha en egen syateljé.

– Folk tar hit kläder som hon kan laga, så hon tjänar lite pengar. Hon skapar också klänningar som hon säljer på marknaden, berättar Jaquelines fostermamma Martine när vi träffade dem – med en kärlek som var lika stark som den ilska hon visade när Boko Haram kommer på tal.

– De tror att de älskar Gud. Men det gör de inte, de dyrkar Satan. De är tjuvar, de kommer och stormar husen, de stjäl saker, de dödar. Det är inte Guds kärlek.

Ljuset finns också i 10-åriga Fadimatous liv. Efter fem dagars flykt genom vildmarken vid Nigerias gräns, stundtals med sin lillasyster på ryggen, nådde hon fram till byn Mémé fyra mil från gränsen.

Det är där vi träffar henne, två år efter attacken som slog hennes liv i spillror, sittande på den färgglada plastmattan. Fadimatou berättar hur hon gick fram till en kvinna som stod och sålde kol vid vägkanten. Gråtande bad hon om lite mat och vatten.

Hon fick mycket mer än så. Hon fick en ny familj.

Nu har mardrömmarna som tidigare väckte Fadimatou varje natt äntligen börjat avta. Hon går inte i skolan – det har hennes fostermamma inte råd med. Men hon får dagligen grundläggande utbildning på en mötesplats för krigsdrabbade barn som ligger en kilometer från hennes nya hem.

– Det är en plats där jag kan ha kul. Ibland gråter jag, när jag berättar om vad jag har varit med om. Men mina kompisar säger att livet fortsätter. Du överlevde ju, säger hon.

Nu börjar också en stolthet infinna sig hos henne, berättar Fadimatou. En stolthet över att ha besegrat Boko Haram på sitt eget sätt. Genom att fly, genom att rädda sin lillasyster. Och genom att drömma om en ljusare framtid – som lärare.

– Jag vill utbilda andra barn så att de kan lyckas i livet, säger hon – och ler.