RecensionNya filmer
Klarsynt om kön och våndan inför tonåren
Under några formativa år får vi följa Gabi. Hon funderar över livet, flytten från storstaden och om brösten som växer. Trots sitt konventionella anslag är det en dokumentär som aldrig blir tråkig.
Tänk att ha skådespelerskan Emma Watsons hår när du egentligen vill se ut som Robin van Persie, tidigare stjärna i Manchester United. Mycket hänger på håret i ”Gabi – mellan åren 8 och 13” – framför spegeln hemma, på idolbilderna och i frisersalongen. Mamman gillar inte tanken på att Gabriella har för kort hår. Gabi själv – filmens huvudperson – navigerar klarsynt mellan omgivningens värderingar och den egna viljan. I filmens inledande brev, ”A letter to my future self”, nedskrivet vid åtta och uppläst fem år senare, lovar hon att hon aldrig ska sluta vara sig själv – och att hon aldrig ska sluta spela fotboll.
Mindre än en kvart av filmen har gått när Gabi, åtta år, tvingas bryta upp från sin lyckliga tillvaro i Stockholm för en flytt till Dalarna. Skälen är ekonomiska, plus att bonuspappan har sina rötter i Mora. Mamman är hemspråkslärare, ursprungligen från Newcastle; den biologiska pappan från Italien har Gabi aldrig träffat, men leendet har hon från honom.