Erik Bergqvist:Litterära ledstjärnor i dubbelexponering

P O Enquist (1934–2020) och Sven Delblanc (1931–1992).
P O Enquist (1934–2020) och Sven Delblanc (1931–1992). Foto: Anders Wiklund/TT, Dan Hansson

P O Enquist och Sven Delblanc – vad gör två så artskilda ordkonstnärer under samma paraply? Att som Lars Lönnroth i en ny dubbelbiografi ställa två av det sena 1900-talets klarast lysande svenska författarskap bredvid varandra visar sig dock vara mer fruktbart än väntat.

Publicerad
Annons

Jag minns baksidestexten på pocketutgåvan av Sven Delblancs ”Slutord”, en förtätad journal i dödens väntrum, tillkommen vårvintern 1991 under en kort respit från cancern som året därpå, alldeles för tidigt, ändade författarens liv: ”En bok som ingen människa kan orka skriva.” Det var ur Karl Vennbergs recension i Expressen. Jag älskade den där paradoxen. Den sa något om att litteraturen (eller var det livet?) på samma gång var omöjligt och nödvändigt. Min dåvarande flickvän (som jag högläst Delblancs ”Kära farmor” med om kvällarna) mumlade däremot: ”… och som ingen människa orkar läsa”. Sedan läste hon likafullt ”Slutord”, fann den oerhörd och att ”Kära farmor” i jämförelse var en pratkvarnsroman. Två sidor av författaren: koncentration och ordslöseri.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons