Federley: Önskar nästan jag slagit någon på käften
För en tid sedan ringde den före detta Centertoppen Fredrick Federley till Stina Oscarson. Något hade hänt och ”det här var droppen”. De bestämde träff för att prata om händelsen – och om de etiska frågeställningar som hans historia väcker.
Jag har bara träffat Fredrick Federley en gång tidigare, i samband med en debatt på Högskolan i Gävle. Men som politiskt intresserad har jag följt hans arbete. Och när han för drygt ett år sedan fick lämna sina uppdrag efter att det blivit känt att han haft en relation med en man dömd för flera grova våldtäkter mot barn, skickade jag ett meddelande. Att jag fann det djupt problematiskt att vi inte förmår respektera rättsstatens principer utan låter en människa straffas för en annan människas brott. Jag fick aldrig någon respons på det meddelandet, men funderade mycket på vad som hänt och varför det blev som det blev. Och under hösten hade vi lite kontakt. Så för en tid sedan ringde han. Han sa att han hade fått nog. Att detta var droppen. Jag blev naturligtvis nyfiken på vad som hade inträffat – och vi kom överens om att ses för ett samtal.
Platsen är Thelins konditori på Kungsholmen. Hunden Folke är med och Fredrick ber att få ha telefonen på i fall hans dotter ringer. Självklart, säger jag. Och förklarar att det jag vill försöka ringa in, är de etiska och filosofiska frågeställningar som hans historia väcker.