Generös upptäckarglädje på Millesgården
Även den som sett sig mätt på Stig Lindberg hittar mycket att upptäcka i Millesgårdens strama presentation av den folkkäre designern. Dan Backman fastnar för alla skisser, illustrationer och unika objekt.
Stig Lindberg 1955.
I förgrunden fajanser, 1930-1940-tal. I bakgrunden emaljtavlor ”Termisk rörelse” från restaurangen Kalle P, 1958, samt utegrillar i emaljerad plåt. Installationsvy på Millesgården.
Stig Lindberg, fajanser, 1966.
Stig Lindberg, ”Pottery”, textil, 1947.
Först några ord om presentationen. Det är ju inte bara det som visas på en utställning som betyder något. Kontexten, urvalet och utställningens scenografi måste också tas med i bedömningen. Och här ger jag Millesgården högt betyg: Stig Lindbergs stora och mångfacetterade produktion lyfts fram på bästa tänkbara sätt. Detta tack vare en scenografi som inte lägger sig i vägen och kräver uppmärksamhet utan tvärtom gör sig nästan osynlig med strama vita podier och glaskuber. Så är det inte alltid, bör tilläggas.
Det är knappast första gången som formgivarikonen och den i second hand-affärer och på auktioner fortfarande eftersökta Stig Lindberg (1916–1982) visas upp, men det är inte alltid det varit i så här stor skala. Senast det skedde i Stockholm var 2016 på Gustavsbergs Porslinsmuseum, tio år tidigare på Nationalmuseum.