KrönikaSpråkkollen
Språkvetare värjer sig när man begär att de ska bedöma vad som är rätt eller fel. Men med utgångspunkt från några grundläggande kriterier för språkriktighet går det att hyggligt kunna slå fast vad som är god svenska.
En forskare i svenska vet mycket om språkriktighet. Det förväntar sig de flesta. Men språkvetarna skyggar ofta. ”Jag är språkvetare, inte språkvårdare”, försvarar de sig. Det duger som alibi inför en enskild forskningsfråga. Den som undersöker ordförrådsförändringar under 2000-talet ska inte behöva klassificera varje nytt ord som förbättring eller försämring. Men allmänt sett är det en ohållbar position.