Tänka kritiskt är stort men självkritiskt större
Dagens studenter tränas i metoder som inte betyder något för dem, för vad de tror på eller håller för viktigt. De tränas i färdigheter, och kan inte längre ställa frågor om meningen med sin egen vetenskap, menar Uppsalafilosofen Sharon Rider i en ny bok.
Sharon Rider, professor i teoretisk filosofi vid Uppsala universitet, hör till de akademiker som inte låser in sig i ett elfenbenstorn utan engagerat, ja faktiskt passionerat, träder fram för att offentligt redovisa – och försvara – vad hon ser som meningen med sitt ämne och sitt uppdrag som forskare. ”Den tveksamme bekännaren och andra essäer” (Gidlunds Förlag) består av texter tillkomna under de senaste tjugo åren, samtliga i någon mening ”reflektioner över det mänskliga tänkandets villkor, dess begränsningar och möjligheter”. De är ett uttryck för hennes envisa övertygelse att det hör till akademikerns uppgifter att kommunicera med allmänheten, och trots att engelskan har blivit forskningens lingua franca – och trots att hon själv är amerikanska – ser hon det imponerande nog som sin uppgift att göra det på svenska.