Recension
Tunn historia men med ordentligt driv
Det är framför allt två saker som lockar med de två inledande delarna av serien ”Jakten på Jack”. För det första den självklarhet med vilken man leker med bokmediets gränser. För det andra att författarna ger sig på Stockholmsikoniska platser. Det är kul med varulvar klättrande på Tyska kyrkan, dvärgar under Vitabergsparken och hemsökelser i det sjunkna regalskeppet. Kul. Så är det.
Nu rör det sig om en minst sagt tunn historia, men berättad med ordentligt driv. Sandler och Olczak med ett framgångsrikt samarbete i böckerna om Megakillen bakom sig är hemma i sina uttryck. Tilltalet är rakt och okonstlat, till en början. Utan skam använder man en sorts överdrivna stereotyper, som inte skulle funka om det inte var för det höga tempot.