Mat blir feta barns enda tröst
Fetmaepidemin skördar hela tiden nya offer. I veckan berättade vi om överviktsproblem bland fyraåringar. Än värre är läget bland landets tonåringar.
– Det handlar om barn som växer upp i hem utan förebilder. Tonåringar som fastnat i misslyckandefällan,
säger psykologen Gunilla Lundstedt som gärna ser sig själv som de feta barnens talesman.
– Vi måste dra i bromsarna, agera, synliggöra innan det går för långt. Framför allt måste vi sluta trösta genom munnen, fortsätter hon.
Efter fem år på Rikscentrum för överviktiga barn i Huddinge vet hon mer än de flesta om de feta barnens värld, de extremt feta ska vi kanske tillägga, barn som kommer upp viktklasser på 100–150 kilo. För det är bara dom som kommer igenom nålsögat och får hjälp på Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge. Totalt handlar det om cirka 1 000 barn sedan starten 1997.
För bara tio år sedan var det ovanligt med feta och överviktiga barn. I dag ser vi dom överallt. Vad ligger bakom?
– Det finns inga enkla förklaringar.
Genetiska faktorer har betydelse men stillasittande och ständig tillgång på mat är faktorer som varit avgörande på senare år. I botten finns ofta mer komplexa förklaringar där ätandet blir ett vapen eller en känsloyttring.
Gunilla Lundstedt talar om maten som tröst eller snarare drog, från spädbarnsstadiet genom hela uppväxten. Så fort
barnet skriker eller är ledset stoppar man något i munnen.
– Tröst genom munnen bäddar för överkonsumtion. Barnet får ingen känsla för vad som är normalt, gränserna mellan hunger och mättnad suddas ut.
Fortsätter mönstret när barnet övergår till vanlig föda blir det problematiskt,
särskilt om det finns en ärftlig risk för fetma, varnar hon.