LONDON I svensk journalistik får man inga priser om man lyckas med bedriften att få läsarna att skratta. Här belönar vi hellre tårar. Trots att det är ett så mycket simplare hantverk att trycka på tårkanaler. Och, nej, jag vet inte heller riktigt vad det här säger om oss. Men det har troligen något med Ingmar Bergmans uppväxt att göra.