I Evelyn Waughs roman ”En förlorad värld” handlar ett av de vackraste avsnitten om en middag berättaren Charles Ryder, utkommenderad i kriget, minns att han en gång åt i Paris. Höjdpunkten var ett visst bourgognevin, en Chambertin, och minnet av vinet ställer nuet i relief: nuets gråhet mot vinets rubinfärg, krigets barbari mot fredlig civilisation, en som berättaren kanske aldrig mer kommer att få uppleva. Vin åldras och dör liksom berättaren. Är allt förlorat? tänker han.