”Som flugorna på exkrement”, brukar jag tänka mest varje fredag klockan 14. En tidpunkt vid vilken jag genom en inlärd, betingad eller Pavlovsk reflex vill ha snask. Då bärs likt offergåvor vid ett buddhistiskt tempel två, ibland fler, bunkar med smågodis fram till ett litet altare – förlåt bord – intill en soffgrupp på SvD:s centralredaktion. Och vips gräver ett antal händers flitiga fingrar fram skumbananer, saltlakrits och, för den mer hygienmedvetne, folieinslagna konfektyrprodukter av snickers- och dajmtyp.