Recension
Snakeheads är stentuffa på riktigt
Hoppsan, Kerstin, det gick visst att göra det här en gång till. Alltså den mest primära och grundläggande rocken i sin smutsigaste och högst historiemedvetna form. Just som den beskrevs på det ursprungliga receptet i rockens första Mosebok. Och den skotska trion gör det under det lika modiga som fåniga namnet The Amazing Snakeheads. Men de kommer, milt uttryckt, undan med det.
Dale Barclays gravt tatuerade avgrundsvrål på hamnarbetande Glasgow-dialekt tar vid från traditionen efter The Birthday Party, Gun Club och The Jon Spencer Blues Explosion men också från brittiska kolleger som Gallon Drunk och, i och för sig i betydligt mindre utsträckning, Tindersticks. Fast det tinderstickska romantiska allvaret finns där någonstans, trots pubertala titlar som ”I’m a vampire”.