Fattigdomen i Thailand göder drömmen
Flera hundratusen thailändare, från landets fattigaste delar, söker sig utomlands varje år för att tjäna pengar. Några tusen av dessa söker sig till de svenska blåbärsskogarna men drömmen om pengar blir till en mardröm för många.
Suan Isan, en utomhusservering på en bakgård intill en av Bangkoks norra infartsleder, tillhör inte de ställen dit turister och utlänningar drar sig. Suan är trädgård och Isan namnet på nordöstra Thailand – den fattigaste delen av landet – och här brukade thailändska arbetare samlas, dels för att ta sig ett glas eller två innan de begav sig till ”torra” länder som Saudiarabien – eller, om de varit där i några år, för att ta igen det man förlorat under tiden i Mellersta Östern. Stämingen var alltid uppsluppen när ölen och spriten flödade och slagsmål var inte ovanliga.
Men efter att en thailändsk gästarbetare stulit juveler till ett värde av flera miljoner från en prins i Saudiarabien i början på 90-talet – och ett par mystiska men säkert relaterade mord på saudiarabiska diplomater i Bangkok – upphörde exporten av arbetskraft dit. Thailändare började då leta efter jobb i andra länder för att försörja familjerna hemma i Isan och andra delar av landet där levandsförhållandena är svåra. Thailand är visserligen också mottagarland för gästarbetare. Uppskattningsvis en miljon från de fattigare grannländerna Burma, Laos och Kambodja arbetar på thailändska byggen, fabriker och fiskebåtar. Men flera hundratusen thailändare söker sig utomlands varje år med drömmen om att kunna köpa ett hus till familjen på landsbygden därhemma, för att bli av med skulder och lån, eller bara för att se till att släktingarna får ett drägligt liv.