Recension

Black Hawk DownBlodigt våld utan slutsats

Publicerad
Annons

Att visa utstuderat våld på film brukar ursäktas med att det handlar om en antivåldsfilm. Att visa realistisk lemlästning och död i krig brukar förklaras med att det handlar om en antikrigsfilm. Som om vi inte redan visste vad våld och krig leder till genom den dagliga nyhetsrapporteringen.
Ridley Scott är en av världens främsta regissörer, så när han visar krigets följder blir det blodigt, mycket blodigt - avslitna händer, splitter i ögonen, itusliten kropp där huvudet fortfarande talar, raket i magen och misslyckad artäroperation. Blodet sprutar. Ändå är det svårt att beröras eftersom vi vet att skadorna - hur hemska de än ser ut - är resultatet av en skicklig makeup-avdelnings arbete. Krigets verklighet är alltid värre och samtidigt mycket mera prosaisk.

Den händelse som Black Hawk Down skildrar utspelade sig i Mogadishu den tredje och fjärde oktober 1993. Det handlar alltså om den blixtaktion (kallad Irene) då amerikanska elitsoldater, unga Rangers sida vid sida med Delta Force veteraner, planerade att fånga in krigsherren Mohamed Farrah Aidids två toppmän under FN:s tysta medgivande. Aidid var den som lade beslag på matsändningarna till den svältande befolkningen. Vällovligt men aningslöst eftersom amerikanarna inte väntade sig något motstånd.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons