Som Bert – fast utan flams och sexism
Antihjälten Emanuel är 15 år och drar sig inte för att snacka skit om sin enda kompis för att själv klättra på statusstegen. ”Konsten att ha sjukt låga förväntningar” är hans berättelse.
Det är svårt att hitta roliga böcker som inte bara blir flamsiga. Men Åsa Asptjärns debut får läsaren att både skratta, rodna och tänka ett varv till. Humor, vänskap och statussträvan är de tre tydligaste trådarna i ”Konsten att ha sjukt låga förväntningar”. Berättarrösten är Emanuels.
Och trots att det kanske är orättvist så kan jag inte låta bli att tänka på Bert i 1990-talets stora humorsuccé ”Berts dagbok” när jag läser Åsa Asptjärns debut.
Det är samma finniga 15-åring, med samma tvivelaktiga frisyr, liknande halvnördiga kompisar, och liknande längtan efter att få tillhöra de coola i klassen och kanske rent av få hångla någon gång i livet.
Fast Emanuels berättelse saknar de förlegade könsrollerna och det på gränsen till fåniga flamset som man hittar hos Bert. Det här är en riktigt bra och rolig bok med högt tempo, som väcker tankar kring framförallt vänskap.
Vad gör man om man misstänker att ens bästa kompis håller en tillbaka? Kan man göra slut? Och hur gör man i så fall det på ett bra sätt?