Taikons kamp värd att minnas

För oss läsande barn av 70-talet var Katarina Taikons självbiografiska böcker om zigenarflickan Katitzi ett självklart inslag. Jag kan inte säga bestämt att jag läste alla de 13 böckerna, som ­utkom mellan 1969 och 1980, men jag läste många.

Det var länge sedan, och minnena av dem handlar nu mer om känslan de lämnade efter sig än om konkreta detaljer. Undantaget är ­Katitzis utsatthet inför den våldsamma styvmodern, vilket svårligen låter sig glömmas.