Hästmannen – Sista stridenMättad bildpoesi

3Problemet med dokumentärfilmen om den skäggige hästbonden Stig-Anders och dennes problem med klåfingriga myndigheter och kallsinniga domstolar är att filmarna tycker, eller tycks tycka, att själva saken är så till den grad solklar att de inte bemödar sig om att faktiskt berätta sin berättelse ordentligt. De sparkar aldrig in bollen i det till synes öppna målet. Och då undrar man ju varför.

Är det verkligen så att alla upprepade förelägganden gällande brister i skötseln av de tre arbetshästarna, med vidhängande hot om ett så kallat djurförbud, är helt gripna ur luften? Eller handlar det rent av om intolerans mot en människa som kan uppfattas som annorlunda (vilket är vad filmbolagets pressinformation påstår)? I så fall kunde filmens generöst tilltagna hundra minuter ha använts betydligt effektivare.