Hjärnan spelar roll när vin ska provas

Tänk dig att det står två glas vin framför dig. Den ena är fyllt med vitt vin, det andra med rött. Du blir nu ombedd att ge ditt omdöme om vinerna. Det röda vinet beskriver du med ord som mörka bär, kryddor och syltighet. Det vita vinet får karaktär av citrus, honung och aprikos.

Vad du inte vet är att det är exakt samma vita vin i de båda glasen. Det ena har bara färgats med röd karamellfärg. Du blev grundlurad.

LÄS MER:
Hur länge håller en öppnad vinflaska? Svaret överraskar.

Detta psykologiska experiment gjordes med ett femtiotal franska vinexperter som nästan alla gick på bluffen. Hur är detta möjligt? Kan vi inte lita på vår smak och doft bara för att ett vin har fel färg? Tydligen inte. När hjärnan tar över kommandot får smaken och doften svårt att hitta rätt. Upplevelsen kan bli en illusion.

Ett av de första råd jag fick i min vinkarriär kom från min läromästare Bengt Frithiofsson. Han klargjorde följande: ställ aldrig upp på en blindprovning om du inte är idiotsäker på vad det handlar om. I synnerhet i officiella sammanhang.

Sanningen är nämligen att man kan bli hur bortkollrad som helst. Ingen har en chans om någon illvillig verkligen vill lura skjortan av en. Jag har alltid följt Bengts råd.

Hur det kan gå visar ett ytterligare experiment där ett annat gäng vinexperter förevisades två flaskor rödvin. Det ena hade en toppetikett från Bordeaux – den andra visade på ett enkelt vin. Det var förstås samma vin i de båda flaskorna – ett halvbra vin som i kvalitet låg mellan det som etiketterna visade. Du kan ana hur det gick.

Vinet från flaskan med den fina etiketten betraktades som ekbetonat, välbalanserat och komplext. Två tredjedelar av provarna rekommenderade det. Vinet från den billigare flaskan ansågs allmänt mer lättviktigt och obalanserat. Endast var femte provare tyckte att det vinet var värt att rekommendera.

Båda dessa experiment har blivit berömda bland vinproffsen. De gjordes av den franske enologstudenten Frédéric Brochet som en del av ett doktorsarbete för tio år sedan. Brochet ville egentligen inte sätta dit någon utan bara bevisa en tes: att våra förväntningar på hur ett vin ska smaka är en starkare kraft än vinets verkliga kvalitet.

Sedan dess har det gjorts massor av liknande forskning. Ett av de intressantare projekten hade också ett upplägg med billiga viner i dyra flaskor. Det mest spännande var dock att alla försökspersoner även var kopplade till en magnetkamera som registrerade aktiviteten i hjärnans belöningscentra.

Sanningen var att de som utsatts för experimentet inte bara tyckte att det sämre vinet var bättre – utan även kände en större njutning.

Visst är det både märkligt och spännande om det funkar så. Det öppnar ju faktiskt för en del oanade möjligheter. Erkänn att du också funderar på hur detta kan utnyttjas.

Man behöver ju inte börja bluffa genom att hälla upp ett billigt boxvin på tomma flaskor med dyrbara etiketter. Men effekten borde bli nästan densamma med en snygg karaff. Även eleganta vinglas borde kunna lura hjärnans belöningscentra att vinet smakar mer än det kostar.

Tänk på det i sommar. Inga sladdriga plastglas eller billiga boxar på bordet.

Kom bara ihåg att det inte är så lätt att lura oss vinkunniga provare. Inte i längden i alla fall. Det finns flera stora undersökningar som visar att duktiga vinprovare är betydligt bättre på att känna igen finare viner än genomsnittet av konsumenterna. Det känns ändå som en liten tröst för oss som jobbar hårt i denna bransch.

Samtidigt kan vi väl alla lära oss att man aldrig ska döma människan efter kläderna. Eller ett vin efter färgen – eller etiketten på flaskan.

LÄS MER:
Så får du lådvinet att hålla längre
LÄS MER:
”Tramsigt med onödigt tunga glasflaskor”