Recension
Trio i lyhört samspel
Carl-Gunnar Åhlén
Publicerad
Den som växer upp med kammarmusiken verkar ha ett mer avspänt förhållande till genren jämfört med den som mottar kallelsen senare i livet. Musicerandet blir innerligare och inte så effektsökande eftersom musikerna är mer lyhörda för varandra, inte bara för publikens signaler. Och som åhörare får man lättare att sjunka ned i det rofyllda tillståndet av absolut trygghet.
Det händer inte ofta men så skedde när Trio Smetana på onsdagen avslutade årets serie av sommarnattskonserter på Nationalmuseum. Den konstnärlige ledaren Staffan Mårtensson behövde bara sätta in sin klarinett i Brahms a-molltrio op 114 för att den skulle bli det perfekta kugghjulet i samspelet mellan Jitka Čechovás piano och hennes makes cello.