Recension
En lönnmördares historia
Sam Sundberg
Publicerad
Det första Assassin’s creed kan bara beskrivas som ett vackert misslyckande. Den grundläggande spelmekaniken – parkour-springande över hustaken i Jerusalem och Damaskus – skötte sig själv bara man pekade spaken i rätt riktning, stridssystemet var tunt, uppdragen enahanda, storyn tillkrånglad, och efter några timmar tappade man helt enkelt spellusten. Men snyggt var det. Och där fanns potential som tiggde om en ny chans att förvandlas till ett lysande spel.
Assassin’s creed 2 är nästan det spel vi hoppats på. Flera av föregångarens problem finns visserligen kvar, men den här gången finns också många fler förmildrande omständigheter.