Inga regler ger tröst vid barnets dödsbädd

Cordelia Edvardson
Publicerad
Annons

Det var vår sista natt tillsammans. Om några timmar skulle min son Daniel, 11 år, befrias från sitt lidande och jag från den rasande smärta som alla de som hjälplösa vakat vid en älskad människas dödsbädd känner igen.

Redan nu var Daniel långt borta från mig. Den tidigare kärnfriske Daniel som för några år sedan frågade mig vad som händer när man dör. Jo, försökte jag förklara, man bäddas ner i jorden (av jord är du kommen) och blir med tiden till näring åt gräs och blommor. Efter en stunds funderande lyste Daniel upp, nu förstod han, och bekräftade sin insikt med att säga: Mamma, när jag dör vill jag bli en blåklocka som växer i dig som är gräset.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons