Spansk litteratur tar itu med inbördeskriget
I Spanien växer den nya romanen om inbördeskriget fram. Författarna försöker gestalta övergången till demokrati efter Franco-tiden, samtidigt som de utan fruktan ger sig i kast med själva krigsåren.
Sedan ett tiotal år pågår i Spanien en diskussion kring innebörden av demokratiseringsprocessen, ”la transición”, efter Francos död 1975. Debatten handlar bland annat om de tystnadspakter beträffande det förflutna som möjliggjorde skapandet av den nya konstitutionen 1978. Därmed handlar de också om inbördeskriget och om Andra republiken 1931–36, mot vars liberala projekt Francosidan som bekant revolterade. Till viss del – när det gäller de röster som bokstavligen vill gräva upp det förflutna och bryta tystnaden kring ”försvinnanden” – avspeglar och ingår diskussionen i en världsomfattande minneskultur som har vuxit fram för att hantera erfarenheten av 1900-talets människorättsbrott. Dock har den spanska diskussionen, liksom andra länders inre strider om det nära förflutna, ett antal särdrag.