Rachman väjer för allvaret

Det finns en samtidshistorisk ambition i Tom Rachmans andra roman, ”Stora makters uppgång & fall” som delvis påminner om hans debutroman ”De imperfekta”. I den skildrades en internationell tidning i Rom – och dess uppgång och fall. Tidningen i debuten var det mikrokosmos som fick stå modell för (om)världens utveckling, och i roman nummer två spänner Rachman musklerna för att ta ett större grepp om hur världen och världspolitiken utvecklats sedan kalla krigets slut och in i våra dagar. Rachman rör sig ledigt mellan kontinenterna. Hans roman utspelar sig i USA, Thailand, Wales och Italien. Dessutom slänger han in perspektiv från Rwanda, Sovjetunionen och Sydafrika.

Ambitiöst upplagt, som sagt. Och kanske lite för mycket så. För även om ”Stora makters uppgång & fall” faktiskt konkret handlar om hur imperier och stormakter vunnit och tappat mark i världspolitiken, så är Rachmans roman i slutändan inte makrokosmosets. Liksom i debuten är det egentligen en berättelse om enskilda livsöden, och titeln fungerar dubbelt: de stora makter som seglar upp för att sedan falla som korthus är också människorna runt huvudpersonen Tooly.